Ola flyttade från gården 1882. (AI:11 s. 17) och tar anställning som dräng hos Åbon Per Nilsson på Äsphult nr 9. Han flyttar därifrån den 20/11 1883, som dräng till Rålambsdal i Norra Strö (Norra Strö B:1 s.121.) , vars ägare var greve  Raoul Gustaf Hamilton. Där ” bevistade han” Beväringsmöte i mars 1885 (Norra Strö AI:9 s.117), men blev uppenbart ””kass.” /kasserad– dvs frikallad från tjänstgöring 1885 (Norra Strö AI:10 s.673).

Till Rålambsdal kom också pigan Kerstin Svensson (obs stavning) f. 1862-08-03 i Skepparslöv, Hon flyttade till Rålambsdal från Färlöv 1884-11-13. Hon är alltså Ola´s blivande hustru.

Den 5/11 1886 flyttar Ola från N. Strö till Färlöv (AI:16 s.84) och arbetar som dräng på Roalöf 1, som också ägs av Greve R. Hamilton, som uppenbart såg till att hans anställda drängar och pigor fick flytta mellan hans olika gårdar och gods. Men han kan tydligen inte glömma Kerstin Svensson på Rålambsdal i N. Strö. Den 5 november 1887 gifter de sig i Norra Strö och den 9 november flyttar Ola tillbaka från Färlöv till N. Strö och till sin nyblivna hustru och har tjänst som dräng på Rålambsdal.

Den 23/11 1888 flyttar paret igen över till Roalöf nr 1 i Färlöv, som ligger drygt 5 km från Norra Strö. Där står nu Ola med yrkesbeteckning arbetare.

Där föds deras första barn, Emma.

Den 21 november 1889 går flytten för den lilla familjen till Norra Strö och Rålambsdal. Den 6 augusti 1892 får så Emma en liten syster, Anna Gerda, där det står i födelseboken ” ställe för nedkomsten är N. Åsum.

Den 11 november 1892 flyttar återigen familjen till Färlöv och då till Roalöv nr 10 Ulriksdal. Här står Ola igen antecknad som dräng.

I november 1893 flyttas familjen till Färlöv nr 9 Kristineberg och året efter flyttas de till Åby nr 1 i Färlöv för att ett år senare flyttas igen, nu till Roalöv nr 5. Den 21 december 1895 föds där parets tredje barn, Harry. På denna bostad bor familjen sedan hela tiden mellan 1896 till 1909, (AII:920 s 82) och i april 1899 föds deras fjärde och sista barn, Hulda. Ola står nu benämnd som jordbruksarbetare.

I november1909 flyttar de från Färlöv till Ignaberga Truedstorp nr 1 och har med sig barnen Harry och Hulda. Ola står då som husägare. Då är Ola 45 år och Kerstin 47.

1911 tar Ola och Kerstin Emmas oäkta son Tage Nilsson som fosterson. Samma år har dottern Anna Gerda från N. Åsum flyttat hem igen till föräldrarna och hon är då gravid i 6:e månaden. Den 16 februari 1912 föds hennes oäkta dotter Marta Linnea Frideborg. (AIIa:2 s. 196).

Harry flyttar till Stoby 1917 och Hulda flyttar till Strö 1918.

1919 flyttar Harry hem igen till föräldrarna. Ola står nu som f.d. Åbo. Fastigheten Troedstorp Nr 1 består av 1/288 mt (mantal).

Den 18 november 1921 har uppenbart Ola sålt fastigheten och hela familjen: Ola, Kerstin Tage Anna Gerda m dotter och Harry flyttar till Vankiva. (AII:6 s.218) Här har Ola och Kerstin köpt en fastighet på Mala nr 8 och Ola står som husägare. Hulda flyttar nu också hem till familjen.

(I Vanskiva bor 1921 personer, 983 män och 964 kvinnor)

 1923 flyttar Anna Gerda till Svedala, Hulda flyttar 1925 till Stehaga, Tage flyttar i december 1928 till Lund, och Anna Gerdas dotter Marta Linnea Frideborg flyttar 1929 till Farstorp. Endast Harry bor kvar hos föräldrarna.

Den 16 juni 1930 dör Kerstin av hjärnblödning (FI:4 s 116).

Den 28 november 1931 flyttar Ola till Norra Åkarp och hem till Herman och dottern Emma i Dalsjö, Bjärnum. Einar har uppenbart varit i Vankiva och hjälpt honom med flytten. Harry (korgmakare) bor kvar i huset men flyttar till Stoby två år senare (Vankiva AII:10 s.206).

"Hos Herman och Emma bodde Ola i den väldigt lilla röda stugan i deras trädgård. Trädgården var full med olika fruktträd, mest kommer jag ihåg de blå fantastiskt goda plommonen – jag skulle fortfarande kunna känna igen den smaken. Det var ofta många fasaner i trädgården eftersom farfar lade ut bakrester där efter sina bakningar av glass-strutar. Jag kommer också ihåg att jag fick rida på ryggen på gammelmorfar Ola när han kröp omkring på gräset. Han var då över 80 år gammal. Inne i stugan hade han en gammal vevgrammofon med en jättestor tratt till högtalare. På den spelade han ofta sina gamla ”stenplattor”. Det var sällan jag såg gammelmorfar utan att det sipprade snus ur någon av mungiporna och farmor sa ofta till honom att torka sig om munnen. Han drack alltid sitt kaffe på fat med en sockerbit i munnen. " skrivet av Emmas sonson Jan Thulin.