Frejas Historia


Släkt
med
Tinkel


Hem

Personer

Platser

Släktöversikter

Länkar

Ordlista

Kontakt

Skåne
Tiden från de första människorna fram till kristnandet
År 1200 f.kr. - År 990 e.kr


De första bosättarna
För 14000 år sedan
, drar sig inlandsisen tillbaka från Skåne och marken täcks snart av stora grässlätter. Renar, mammut, ullhårig noshörning, stäppvinsent och jättehjort söker sig till de nya frodiga markerna. I deras fotspår följer skånes första människor. De bodde i tält eller hyddor, fick sin mat genom jakt, fiske och insamlade rötter och växter. De tillverkade sina redskap av sten, ben, horn och trä och sina kläder av skinn.  Man levde i små grupper och följde djuren.


Bild: Hyddor vid sjökanten

Snart gror buskar och lövträd och skogar bildas där ren, kronhjort, älg varg, lo, vildhäst och hare frodas. Man väljer olika boplatser under året eftersom födan växlar efter säsong. Fisket utvecklas och boplatserna förlades till kuster, sjöar och vattendrag. Områdena vid Segebro, Sövdesjön, Slimminge och Glumslövsbackar är bland de först befolkade.

För 8000 år sedan är medeltemperaturen 3-4 grader varmare än idag. Skogarna tätnar, lind dominerar men det finns också björk, asp, hassel, alm, ek och tall. De öppna gräsmarkerna minskar och renarna drar bort till svalare öppna marker.  Man bor familjevis i hyddor av trä och bark kring sjöar och längs åar men nu uppkommer också samlingsplatser där man slår upp sina tält och bor tillsammans i flera veckor. På dessa samlingsplatser kan ny kunskap spridas, som att jäsa fisk och krukmakeri. Två viktiga kunskaper för att kunna lagra mat under längre tider. Befolkade områden hittar man nu kring Ringsjön, Ivösjön, Rönneholms mosse samt där Lund och Malmö ligger idag.

Byarna bildas
Ny kunskap och bättre redskap medför en tryggare matförsörjning och gör att man kan slå sig ner permanent på en gynsam plats. Gården bestod av ett stort boningshus (ett långhus) där hela storfamiljen bodde tillsammans och runt detta hus ett antal mindre hus med olika funktoner (krukmakeri, kokhus, osv).  Flera gårdar nära varandra bildar de första byarna. Men även om man nu bor tillsammans i byar så är man fortfarande sin egen herre. Hunden blir människans vän och kanske är dess första uppgift att vakta familjens hus.  I skåne är invånarantalet några tusen personer. Medelåldern för män är 45 år och för kvinnor 40.


Bild: Vi bodde i Långhus


De första husdjuren är grisar och kor som får beta i skogen samt getter och får som man håller på gräsängarna. Man börjar också oldla vete och korn parralellt som man fortsätter med jakt och fiske. Övergången från en jägarkultur till en bondekultur tog många, många generationer.

Att bo på en plats innebär många fördelar. Nu kan man bygga bättre bostäder och samla på sig mer som underlättar i vardagen. (Tidigare kunde man inte ha mer än man kunde bära med sig till nästa boställe.)  Dessa nya möjligheter innebär att vi får en uppdelning i sociala skickt då vissa lyckas bättre än andra. Smycken, dekorerad keramik, vackra kläder, bättre och fler vapen och redskap, blir nu ett uttryck för framgång, status och så småningom makt.


Bild: Megalitgrav


För 4000 år sedan blir jordbruket viktigare än jakt och fiske och befolkningen ökar och blir mer välnärd. Vi äter kött från egna gården, bröd, mjölk och ost. Våra kläder syr vi av ulltyg. Medellängden ökar med 10 cm till 176cm för män och 162 cm för kvinnor.

Byarna samlas i bygder längs Rååns dalgång, i områdena kring Saxån & Kävlingeån, vid Segeån, på Söderslätt och Österlen. Dessa bygder fortlever ända fram till 1800-talet.

Från att ha tillverkat allt det man behövde själv så får vi nu mer specialiserade yrkesgrupper, verktygsmakare, gruvarbetare, keramiker och snickare. Arbetet utförs i små hyddor/hus i anslutning till långhuset.
Läs mer om Stenåldern

Individer och varor från kontinenten
Nya bosättare kommer i omgångar söderifrån och bidrar med ny teknik från kontinenten. Hjulets ankomst gör att vi bygger vagnar och vägar. En av dessa första vägar går mellan Uppåkra via Malmö ner till Ystad och är belagd av småsten.  En ny yrkesgrupp är handelsresande som importerar metaller som koppar och tenn från alperna samt exporterar skin och bärnsten söderut. Vid handeln använder man sig av våg och vikter.  Smeder tillverkar dekorativa spännen, gjuter bronsfigurer, smider svärd och spjut.


Bild: Klädsel


Storbönder och hövdingar
För 3000 år sedan är 40 % av landskapet öppet till följd av den allt större djurhållningen. 50% av djuren är kor, 25% grisar, 20 % får och getter och 5 % hästar. Nya djur på gården är hönsen och tamkatten.

Långvarit jordbruk leder till utarmade jordar som kräver nya lösninar. Så istället för att låta djuren ströva fritt stallar man upp dem så att man kan ta tillvara på gödseln för att göda åkrarna. Man måste nu odla foder och hamla träd för att kunna utfodra djuren. Denna omställning kräver större odlingsyta och mer arbetskraft på gårdarna så kanske är det nu vi börjar hålla trälar som kan uföra de tyngsta och smutsigaste jobben.

De framgångsrika i denna omställning blir storbönder. De mest framgångsrika blir hövdingar som styr sitt närområde som ett eget litet rike. De sociala klyftorna blir större och äganderätten stärks.
År 0 har de mest välbärgade kläder av lin och siden, smycken i silver eller guld samt glas och mynt från Rom. Svärd, ringbrynjor och sköldar. Hästar som rids eller drar vagnar.
 
Byarna stabiliseras och ortnamn bildas med förled av namn på stormän/kvinnor med ändelsen "löv", som betyder arv. Tex Odarslöv, Glumslöv och Annelöv.
Läs mer om bronsåldern

Kallare klimat
År 400 e.kr blir klimatet kallare, björk och ek trivs på ängarna och boken dominerar i skogen. Ådret blir det viktigaste redskapet.Vi odlar lin och många nya trädgårdsväxter som kål och örter. Pga klimatet minskar odlingen och djurhållningen ökar.

Stormannagården och byn

Då oron i Europa med krig och folkvandringar även når till Scandinavian så går familjerna samman för att hjälpa och skydda varandra. Ledande stormansgårdar växer fram i byarna och ett nytt tydligt ledarskikt utvecklas. En stormannagård var en större gård som ofta har en stor sal i anslutning. Denna sal kunde användas till ting, där rättssaker avgjordes.

Marken inhägnas och nu uppkommer en ny yrkesgrupp, vapenmän eller krigare, som sannolikt anställs på storgårdarna för att försvara människor och egendom. Skillnaderna mellan byarna ökar nu. Vissa är stormannagårdar, andra handels eller kultplatser. Uppåkra blir en centralplats i Skåne.

Fimbul-vintern
536-545 e.kr. blir en kall period med missväxt och uteliven sommar under tre år pga en global solförmörkelse. Detta leder till en kraftig tillbakagång med försvagade människor som dör i svält och pest. Uppåkra är ett av få ställen som klarar denna prövning tack vare stora spannmålslager.

Efter Fimbul-vintern följer en orolig tid med stora rörelser av folk och makt. Fornborgar börjar byggas för att skydda folk och egendom. Ortnamn med ändelsen stad bildas. Handeln ökar och handlesplatser som Löddeköpinge, Åhus och Hedeby växer fram.

Vikingar
Nordbor ger sig ut på organiserade resor över haven för att röva och handla. (Lindesfarne och Paris plundras.)
Hemma i Skåne gör plogen sitt intåg och man börjar odla med treskifte, dvs två fält odlas och det tredje ligger i träda där djuren får gå och beta och samtidigt gödsla marken.
Läs mer om Järnåldern


Bild: En trelleborg

Danmark

År 900 e.kr. med Jelling som maktcentra, enar Harald Blåtand, stamförbunden till ett kungarike, Danmark. Han bygger trelleborgar och bygger broar, låter sig kristnas och inför kristendom i Danska riket mha tyska präster och biskopar. Katolska kyrkan är en välorgansiserad apparat som med sina skriv- och läskunniga präster når ut till både stad och land. Oavsett om Harald kristnas av religös övertygelse eller av politiska själ så är ett gott samarbete med katolska kyrkans en möjlighet för Harald att nå ut i hela danska riket.

Skåne blir danskt och katolskt